Don't u dare go away
Ja, jag är hemma nu efter en sväng hos anna ^^.
Det finns alltid någonting som alla blir ledsna över och jag har trott att folk, ja.. jag vet inte. Att de liksom lånar mig och sen lämnar mig i ett hörn tills nästa person gör samma sak.
Men nu har jag insett att jag har riktiga vänner, såna som kommer finnas där för mig i både regn och rusk, i glädje och jubel. Jag är oerhört tacksam för att jag har träffat er, ni kan ju gissa vilka ni är.
I var enda liten människa finns det hat, i var enda männsika finns det gråt, i varje männsika finns det helt enkelt sorg. Det finns väl ingen som helt ärligt kan säga att det är lätt att leva? Men oavsett vad som händer måste man lära sig att gå vidare, imorgon kommer en ny dag. Lev inte dagen som om det var din sista man kan ju inte gå runt och vara ledsen och tro att man ska dö hela tiden! (ungefär som aaholmberg.blogg.se skrev, väldigt bra blogg)
Men så är det ju, man kan inte göra det helt enkelt, man kan inte leva dagen som om det var den sista.
Jag har äntligen börjat tänka efter och se på mig själv som om jag är älskad. För jag vet att det är så.
Vissa kanske saknar mina klumpigheter, men ja, det händer saker hela tiden så ja.. Men jag kan berätta en sak!
I fredags när jag vaknade första gången var klockan 06.05 eftersom jag ställt den på det, jag tänkte att jag kunde sova lite längre och sen när jag vaknar ser jag att klockan är 18 över 7!
jag får panik eftersóm jag måste hinna med bussen. Så jag tar på mig, hoppar nerför alla trappor i min port och små springer lite. Hmm.. vad mörkt det är ute tänkte jag. Så jag tittar på klockan och ser att nej, den är inte kvart i 8 den är kvart i 7!! jag blev lite förbannad och gick hem igen -.- Så nu ska jag verkligen kolla noggrannare på klockan! :O
jepp,jepp. Ha det gött <33
maddeey♥