Så var det.

Jag behövde verkligen någon som satt där med mig, någon som kramade mig och inte sa någonting, som bara fanns där liksom.
Men nej.
Det fanns ingen.
Det kändes fan som om jag var helt ensam, fast mamma, pappa och en lärare satt där.




Ja.
Så var det med det.


Ge mig ett tecken.
Vad fan som helst.
Det spelar ingen roll vad, bara visa mig att det kommer en ljusare tid. Snälla?






Skola idag, tråkigt, men nu är det lov.
Bra, då har jag hela lovet på mig att dö av allt det här.
J i p p i e


| |
Upp