Utan hopp

Jag insåg en sak när jag gick hem från bussen. 
Jag kommer aldrig bli lika liten, lycklig och bekymmerslös som jag var när jag var mindre.
Det kändes lite när jag såg dem små barnen springa omkring och leka i snön. Det var som om jag visste att jag aldrig kommer vara lycklig mer.
Min mage skrek nästan "säg till dem här ungarna att verkligen ta vara på tiden, för när ni är lika gamla som mig kommer allt vara slut!"
Men jag gjorde det inte.

Ibland blir jag faktiskt förvånad (när jag tänker efter) över hur mycket jag faktiskt har upplevt under 15 år, och hur himla mycket jag förväntas ha upplevt som jag däremot inte har.




Finfin bild på mig, Filip och Anna.
Detta efter att vi startat brandlarmet 2 gånger och brännt kakorna.

Bilden tagen från Annas blogg.

| |
#1 - - emelie:

sv; haha ja!

tycker du att jag passar i glasögon? Kolla min blogg :)



haha, de kakorna så liite för bruna ut, var de goda? :)

#2 - - emmae:

sv: hahaha, nej jag gjorde ju inte det :o kunde havarit riiik ;) sssöt bild! :D <3

#3 - - saraau:

svar : haha, jo , men så blev det inte ;) <3

#4 - - emelie:

sv; haha jag förstår det! :D

#5 - - Annie:

Sv: Jag vet, men det är ju sköönt! ;D

Upp