Yeah, sure
Jag vet inte vad det är med mig, men jag har typ problem.
Alltså, inte problem problem, utan bara lite smått sådär. Jää.
Jag såg en sööt kille på bussen :p hahha.
Men han är borta nu.
Som sagt, jag vet inte vad det är med mig.
Jag ville gråta som fan när jag gick från bussen, bara gråta och få vara ledsen utan att ha någon anledning.
Det var sjukt... Men det kanske behövs? Att få visa för sig själv att man faktiskt har känslor. Eftersom varje dag är den andra lik och man inte orkar ändra på det. Man liksom bara går där och ... är, liksom.
Utan att få explodera av en massa känslor som kanske bara är glädje egentligen, men att dessa känslor som man inte får uttrycka kommer fram som sorg när ingen ser?
Ja, jag vet att ni inte förstår så mycket, men det skiter jag i! (:
Hehe.
I never told you
Sv: jaaa, den är fett gammal men jag saknar det håret :( <3