look me in the eyes

Hur kan man från den ena sekunden till den andra byta humör helt och hållet?
Från väldigt glad till ledsen så att man nästan vill gråta? Jag vill inte vara så jävla blödig, men nu är det ju som det är. Fan då.

Om du inte orkar lyssna på mitt jävla tjat så ska du få slippa det, jag förstår nu att alla de där orden var lögn. Om att "jag vill verkligen ha kvar dig som vän" blabla. Skitsnack, ellerhur?
Jag antar att det var såhär det skulle sluta. Du kommer inte ha stake nog att konfrontera mig, för så mycket vet jag om dig. Resten är bara snack, liten verkstad. Du gör mig så arg och jävligt ledsen på samma gång.
En gång betydde du någonting för mig, du var en av dem bästa vännerna, en som jag verkligen kunde lita på.
Nu vet jag knappt vem du är längre.
Jag vill att du pratar med mig. Jag vill att du berättar för mig vad du känner. Jag vill inte glida ifrån dig bara för det här och skolbytet. Jag vill att du för en gångs skull börjar prata med mig för att du vill det. Inte för att du känner dig tvingad. Fattar du?!
Jag vill känna att du vill vara min vän... Är det för mycket begärt?
Jag är ju i och för sig jobbig att ha och göra med, då borde du ju vara glad nu, om det tar slut nu.
Jag har haft bra samtal med dig, men nu.. Nu vet jag inte om det betydde någonting för dig.
Jag tycker om dig, jag tycker om den som jag kände förut. Jag vill att du ska vara den personen. Fast jag är ju helt fel person att be dig vara den personen. Jag som bara är ett irriterande moment. Jag hade falska förhoppningar om att du tyckte om mig som vän. Det gör mig ledsen att behöva inse sanningen såhär.

Jag vill ändå att du hör av dig och säger om du vill att det ska ta slut såhär eller inte. Gör mig den lilla tjänsten.


Ett helt jävla inlägg.
Men fan.
Det är du värd.


| |
Upp