lost within myself
I min skola ska man alltså ägna en hel dag till att samla in pengar till olika utsatta männsikor.
Jag, Simon och Sara gick på tåget. Vi fick ihop lite mer än 1900 kronor. Vi var väldigt duktiga må jag säga.
Det finns så många ord jag vill säga.. Så många ord som aldrig kommer längre än till tungan, ord som läpparna smakar på, men aldrig uttalas. Ord som jag behöver yttra, men aldrig kan.
Ni ser mig som en person som jag inte tycker om. Vet ni det? Ni ser mig som någon som hörs och syns, någon som följer en annans minsta vink, någon som inte har en egen vilja, någon som bara vill synas, någon som inte är duktig. Någon som är jobbig och stör, någon som inte har några viktiga åsikter.
Varför ser ni mig så? Snälla förklara för mig. Jag vill inte vara en sådan person. Jag känner mig inte så, men ändå så ser ni mig på det viset... Det sårar.
vilken fin header! : )