när allt inte var som det brukade
Min nyckel har varit trasig, så jag fick en ny igår (hem till mamma), när jag låste upp idag förväntade jag mig att se en katt med svarta ränder, en ljusbrun grund och ett vitt bröst. Men jag såg ingen. Ingen katt stod där. Inte ens när jag med min tankekraft försökte få katten att komma fram. Det finns ingen likadan katt längre. Jag ville bara skrika. Vart är min katt. Jag kommer nog aldrig, aldrig, att kunnna fylla det tomrum du lämnat efter dig, men det är nog inte meningen att det ska fyllas heller. Den platsen tillhör dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig så att det gör ont. Det gör ont för att jag aldrig kommer kunna bevisa hur mycket jag älskar dig mer. Mozart. Min älskade. Min. Min föralltid.
