Idag såg jag äntligen Harry Potter med Nicole, har ju väntat på att hon skulle komma hem..
Nicole blev überbesviken och svär på sitt liv att hon aldrig ska kolla på film eller köpa en tidning mer.
Lycka till cheyen!
Jag däremot tyckte att den var bra! Grät, som den tönt jag är, och uppskattade att man inte kände sig dumpad på trottoaren som en soppåse i Afghanistan efter filmen slutat. Sista delen, den avslutande delen, av en serie man följt med hjärta och själ har en tendens att lämna en sårbar. Eftersom jag redan upplevt det efter sista boken, så slapp jag känna så. Um... Ni fattar.