Att jag kan komma upp på mornarna var ett under för mig förut, men nu... Det händer så ofta så jag börjar tvivla på att det är ett under. Det är ren och skär längtan efter att komma upp och gå ut och se vad vädret har att erbjuda.
De senaste dagarna har det varit oerhört kallt och jag försökt gömma mig i mina kläder, men idag! Ojoj, idag!
Jag gick ut och känner hur vinden försöker ta tag i mig och kasta mig som en mini-golfklubba när man blir arg.
Sen kom jag på den här idén: Om jag öppnar min jacka och fäller ut den kanske jag kan flyga.

Nu testade jag inte det, men det hade kanske fungerat!
Man ska aldrig säga aldrig, inte ens till droger, det har JB lärt mig.