Här kommer ett inlägg som kanske kommer driva er till vansinne, men det får ni själva stå för. 

 

Jag är ledsen, men jag saknar inte skolan. Jag saknar inte ens det faktum att jag aldrig kommer ha ett till sommarlov. Jag saknar ingenting. Okej, där ljög jag. Jag saknar min bästa vän. Min trognaste vän av alla, min lilla Mozart som vi välsignade med döden. Sjutton år fick du och jag har inom ett par månader passerat din ålder.

Ska inte komma med någon bullshit om att "livet är inte rättvist". För livet är vad du gör det till.

Kände att jag tappade det jag ville förmedla, men aja.
Känner mig dock positiv till att det här är det absolut sista året med allt vad det innebär. Jätteskönt. Underbart.

 

16 dagar är det kvar. Bara 16 fjuttiga dagar.

 

 

 

fan.