Idag har varit en lång dag och det värsta är att den inte är över än.
Har ont i knät, varje trappsteg som jag tvingas genomlida är som helvetets djupa avgrund.
Fryser gör jag också, skakar.
Att veta att den en annan människa mår dåligt på ett eller annat sätt är inte det man hoppas på att få höra, men jag tänker inte ljuga för er, för mig. Sanningen är det som varar längst, har vi inte alla fått lära oss det?