Jag vet att alla som så ivrigt sitter hemma och väntar på sina fina små köksstolar vill att jag ska uppdatera om mina härliga dagar i Göteborg, som för övrigt förkortas GBG, lägg det på minnet kära mor. Men jag har faktiskt andra, glada nyheter att ta upp innan jag gör det.

 

Jag har kommit på vad min riktiga rädsla är. När mörkret kryper fram som en svart, kletig smet som bara vill dra in mig i sitt massiva innandöme, då påminner jag mig om vad som egentligen skrämmer mig, och det är inte mörker.

Tänkte bara passa på att säga det, så att ni vet att jag gör framsteg i min kamp mot rädslan för mörker.

 

Nu ska jag försöka anstränga mig och lägga in bilderna från min telefon, men det återstår att se om jag tycker att det är värd min ork just ikväll.