We swim in the tears we've cried
Både utseendemässigt och psykiskt. Håret som nu blivit långt har bidragit till väldigt mycket kan jag våga påstå. Har fått kommentarer som förvånat mig ordentligt och även gjort mig lite generad och även glad.
Jag skrev en gång för något år sedan "att man är modig om man har kort hår", jag tänker inte säga att jag tar tillbaka det, men jag måste tillägga en sak: Du får göra ditt hår till en del av din personlighet, om du inte använder det som någon sorts sköld så ordnar allting sig.
Okej, psykiskt då? Jo. Har slutat gråta. Har stängt av den delen. Visst, blir jag sårad och så kan det ju hända, men det är mer sällan än ofta. Förut kunde jag tvinga mig själv till det när jag tänkte på saker som jag saknade, men nu är det bara tomt. Tänker inte tillbaka. Har blivit mer lugn nu, skriker inte för småsaker som förut. Bråkar inte. Att vara stabil är det jag strävat efter och har kommit en bra bit på vägen. Vet inte om det är bra eller dåligt, men det rör sig i den riktningen i alla fall.
Har valt ut kläder, skor och frisyr till dagens avslutning. Bara sminket kvar.