Det är så mycket jag vill säga, så mycket jag känner att jag behöver säga, men jag gör det inte.
Det här är mitt ständiga problem och det berör ingen annan än mig själv och det är väl skönt? Jag finner ingen mening i att ta upp någonting som jag vet kommer vara svårt att avsluta, svårt att sammanfatta och svårt att ens formulera till ord. Därför håller jag det inom mig och hoppas att det ska blekna bort istället.

 

Det finns ett ord som beskriver vad jag känner ganska bra.