Ni vet hur mycket jag älskar min lillasyster och jag börjar få lite ångest igen. Över att behöva lämna henne.

Jag vet att hon kommer klara sig, men det känns jobbigt att låta henne vara någonstans där jag inte finns i närheten, inte kan ta mig till henne när hon behöver det. Att inte få vara med i hennes utveckling.

Det jag kommer sakna mest när jag ger mig av är hennes lilla "åh, Madde" som hon säger suckandes medan hon lutar sitt lilla huvud mot min axel. Som om hon saknat mig så otroligt mycket och äntligen har hittat mig och kan slappna av.

Jag kommer sakna den lilla kroppen som jag kan bära och att hålla om henne alldeles för beskyddande. Om det är såhär att ha en lillasyster, hur kommer det då att bli om jag får egna barn? 

Världens mest beskyddande mamma? Nej, trygg. Det är vad jag ska bli. 

 

Hur som helst, när mitt äventyr börjar kommer jag sakna dig, min älskade lillasyster.