Jag drömmer varje natt, precis som de flesta människor, men jag minns ofta mina drömmar i detalj och jag drömmer heller inte vanliga saker. Tänkte dela med mig av min senaste dröm, och jag måste erkänna att jag fortfarande inte har varvat ner efter den.

 

Allt började med att jag var på jobbet och skulle stänga när maskinen plötsligt spottar ut en massa pengar. Vi går iväg med dessa och helt plötsligt är vi under vatten i någon grotta och hittar en riktig skatt. Vi går tillbaka för att stänga butiken. Senare går jag och två andra för hitta skatten med guldmynt och sånt. Vi hade ju varit där en gång tidigare och vi trodde vi skulle komma ihåg hur man tog sig dit osv.

 

På vägen stöter vi på problem, såklart. Vi är fortfarande i havet typ och det kom en späckhuggare som skulle beskydda den här skatten. Vi lyckades ta oss till platsen med skatten, men den här späckhuggaren var efter oss hela tiden. En av mina vänner som var med hinner inte in och blir fångad av den här späckhuggaren, som börjar se ut som en människa. En väldigt ond sådan om jag får säga det själv. Han torterar henne och tillslut dödar henne medan vi ser allt.

 

Vi bestämmer oss för att skita fullständigt i allt och ta oss hem, vi flyr alltså för våra liv. Vi kommer tillbaka till ett stort kryssningsfartyg som har satt ankar vid en strand. Den här späckhuggaren är nu helt och hållet människa. Han jagar oss bara för nöjets skull nu. Vi springer runt på det här fartyget och försöker komma undan. Min vän blir tillfångatagen han med och blir slagen tills det inte finns något kvar av honom mer.

Jag gömde mig under en brygga på något sätt och tror att jag är säker, men han pratar med mig och säger att han vet precis vart jag är. Fortsätter springa och kommer in till restaurangdelen där jag får tag i två flaskor som jag håller krampaktigt. Han står på andra sidan av ett bord och försöker slå mig, men jag slår tillbaka och skriker svagt på hjälp om och om igen, medan jag gråter som aldrig förr. Människorna runt omkring gör ingenting.

 

De bara står där och vill inte blanda sig i. Mitt slag med en av flaskorna träffar honom i huvudet och jag får ett mindre försprång. Tar mig in i en stor hytt där en av personalen håller på att byta om och jag står där, gråtandes med två flaskor tätt intill mig i varje hand och kan inte säga ett enda ord.

Han tittar på mig och säger att jag kan trycka in mig i ett av skåpen och jag gör som han säger och bara fortsätter gråta. Sedan kom en till ur personalen och frågar vad jag gör där och mannen som hjälpt mig säger att jag gömmer mig och hon säger att han precis gått förbi. Båda vänder sig till mig där jag står och gråter av förtvivlan. Jag var fylld av skräck och rädslan för att aldrig komma därifrån och vara säker igen.

 

 

Sen vaknar jag. Med ett krampaktigt tag om täcket på var sida om mig, som om jag håller i två flaskor som på något mirakulöst sätt skulle skydda mig.