Mamma säger att hon är stolt över mig, att jag orkar. Men jag vet inte om jag kan var stolt över mig. Jag jobbar, det gör jag. Jag orkar med det. Men skolan och att ha ett så kallat socialt umgänge och samtidigt må bra, det blir nästan för mycket. Prioritering är vad det handlar om helt och hållet och jag vet inte vad jag ska prioritera. Jag är inte stolt över mina prioriteringar. Just nu känns det som om jag går tillbaka till det där. Att inte bry mig.