Inatt drömde jag att jag var med barn, alltså var med barn jättemycket. Min mage var så groteskt stor och jag visste inte vilken månad jag var i eftersom jag inte åkt till sjukhuset och kollat. Jag var inte heller säker på vem som var pappan, hade någon svag aning, men var inte helt säker. Det började med att vi var hemma hos min pappa och sen åkte vi vidare och då var vi inte i Sverige längre. Lyx som man är åkte vi (osäker på vilka dessa vi var) limousine dit vi skulle och tror ni inte att vi åkte rätt ner i ett träsk? Jo. Jag bar typ upp hela bilen tillbaka på vägen. Chauffören hade varit för jävla dryg tidigare och bad i stort sett om ursäkt när jag, höggravid och allt, hjälpte till. Nu tror ni kanske att jag tyckte det var okej att vara med barn, men nej.

Jag tittade på min mage och skrek av rädsla typ. Jag var fan inte beredd på det där.

 

Är glad att det var en dröm.