Är väldigt, väldigt, oerhört depp just nu. Vill bara lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och glömma mitt liv. Fyfaaaaan. Jag vill inte upp imorgon, det känns ansträngande och bara som en dag som kommer vara full av besvikelser. Den största besvikelsen som inträffade på studenten har nu fått ett svar och jag säger som såhär:

Det var inte mitt fel. Det var verkligen inte mitt fel. Eftersom jag är en nattmänniska såg jag först nu svaret och jag svarade på svaret. Och hoppas att det nu blir rätt. Alltså det drog verkligen ner allt och jag vill inte baktala någon, för det är fel. Även om jag väldigt gärna vill det, så ska jag inte. Det är dumt och fel. Jag är en bättre människa än så.

 

Förväntningarna för imorgon existerar knappt, det är mera inställningen om att inte gråta tills mina ögon blöder :)