Så där, mina kära vänner, nu är det dags. Jag och pappa beger oss till Arlanda om endast en timme.
Jag ville bara skriva ett känslomässigt inlägg om hur mycket jag kommer sakna er alla, men vi får se hur det går.

Okej, jag vill först och främst TACKA er för att ni alla är så bra vänner för det mesta, haha. Vet inte hur jag skulle klara mig utan vännerna jag har nu. Er som jag spenderar lektionerna med, er som jag spenderar min fritid med och er som jag jobbar med. Tack, ni är alla underbara på olika sätt.
Om det är så att jag inte kommer tillbaka så vill jag att ni ska veta hur tacksam jag är.

 

Men sörj icke! Jag kommer spöka för er, om det helt plötsligt är så att du får din bokhylla över dig av okänd anledning - yupp, that's me.

 

Men, mina fina, mina älskade. Nu säger jag farväl, för man ska hoppas på det bästa, men vara beredd på det värsta. Puss på er och den längsta, gosigaste kramen jag någonsin givit er. Farväl.