Just because no one holds you, does not mean no one adores you

Nu sitter jag här, min egen studentskiva rikare och några hundringar fattigare.
Innan jag börjar berätta om min studentskiva ska ni veta en sak: Jag blev utslängd.

Så, nu kan jag fortsätta.
Vi åt, en inte allt för god, middag och mellan huvudrätten och efterrätten delade vi ut "Klassens...". Jag hade gjort hela min klass och tre från min klass behövdes för att göra den som skulle vara till mig.
Jag delade ut allt från Klassens Hater till Klassens Leende. Själv fick jag Klassens Mest Omtänksamma, vilket var väldigt gulligt av dem! Efter det hade vi lite tid att spendera innan själva skivan drog igång och vissa drog till Lion Bar och andra, jag bland annat, stannade kvar.
 
För min del blev det mycket alkohol först vid 11 tiden fram till halv 2 tror jag. Träffade lite folk jag kände sedan tidigare och även folk jag hade bjudit in själv. Bara att de kom dit gjorde mycket! I had a blast, fram till den punkten då det blev alldeles för mycket. Och den punkten var runt halv 2 någonting, tror jag. Började må ganska kraftigt illa och satt nedåtböjd på en stol vänd mot lite växter. Det låter som om jag satt jättesynligt, men så var det icke. Har ni varit på Kristall så vet ni att det finns bord precis bredvid rabatterna, så det var egentligen ingenting konstigt.
Men sen kom vakten och sa åt mig att gå hem. Alltså, jag kunde knappt ställa mig upp och gå. Jag trodde helt ärligt att jag skulle spy ner hela jävla golvet.

Klarade mig ut i alla fall och spydde ner en stor yta av mark. Mission accomplished.
Fick tack och lov sällskap/guidning till busshållplatsen som av okänd anledning hade flyttats ner en våning, bokstavligt talat. Ett förtvivlat samtal senare, lite minispya och elakheter från min sida satte vi oss på bussen och åkte iväg mot det som är det bästa när man mår dåligt. Vilket är hem.
 
Mamma plockade upp mig och sällskap i Rönninge vid 4 tiden. Hur kan hon ens ha ork till det? Men jag klagar absolut inte. Hon skjutsade hem oss allihop och vi kom hem. Störtade rakt ner i sängen efter att jag tagit av mig samtliga plagg, förutom underkläderna. De låg i en fin linje från min dörr till sängen.
 
 
Tänk på att jag faktiskt hade askul under skivan! Jag pratade med jättemånga, var social och glad och allt sånt.
Men! Jag vill tacka ett par personer utöver mamma. Karolina som smekte mig över ryggen och sa uppmuntrande ord till mig när jag fortfarande var kvar på skivan, men mådde dåligt. Saga som följde mig ut när jag spydde och höll undan mitt hår. Sofia vars närvaro gör mig lugn överlag, bara jag vet att hon är med och finns där om jag behöver henne. Och Martin som släppte allt och höll mig stadig hela vägen till bussen, som hjälpte mig byta och även knyta mina skor (som värsta tofflan, haha) och som såg till att jag fick en egen liten plats när det inte fanns någon annan lämplig plats för mig att sitta. Tack, tack så oerhört mycket.
 
Och förlåt. Förlåt tusenfalt för att jag betett mig olämpligt och elakt mot dig.
| |
Upp