Alltså jag har aldrig varit så arg att jag börjat gråta, men det är fan nära nu. Jag jobbar ALLTID på fredagskvällar och för det mesta både lördag och söndag också. Jag trodde aldrig att det skulle komma till den här punkten för mig att hata arbetstider såhär mycket, men med tanke på rådande omständigheter kanske det inte är så kontsigt.

 

Det kanske är för att det känns som om ingenting går i min väg heller. FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN I HELVETE.

Jag orkar inte. Jag har ingen jävla ork mer. Hejdå.