Det här är ett brev från en farförälder till sin dotter som i sin tur frånsagt sig föräldraskapet om sin son, om det inte framgår tydligt nog.

 

Och jag vill bara passa på att säga detta: Att vara emot någons sexuella läggning är som att vara emot kärlek. Alla har rätt att må bra utan att bli dömda för någonting de inte kan ändra på. Om du inte förstår det och inte heller kan acceptera det tycker jag synd om dig och jag vill absolut inte ha en sådan människa som läser det jag skriver. Då är vi för olika och jag ser hellre att likasinnade människor läser :)

 

Tänk dig att ditt barn talar om för dig att det gillar samma kön som barnet själv är. Bör du inte som förälder redan veta om det? Och om du inte vet om det har ditt barn antagligen gjort väldigt mycket för att dölja det och säger inte det mer om dig i det läget?

 

Det är mycket som är fel på den här världen och jag skäms.