Jag skulle kunna skriva en hel novell om hur lycklig jag är tillsammans med min älskade pojkvän, men det är ingenting jag tänkt göra i dagsläget.

 

Jag vill bara dela med mig av hur satans mysigt det är att vakna och ha honom sovandes bredvid mig. Eftersom jag är en sån där taskig jävel brukar jag alltid gosa så mycket jag bara kan i ett desperat försök att få liv i honom, men icke. Dock brukar han alltid lägga sina armar om mig för att få mig att sluta gosa (tror jag) och låta honom sova, så då ligger jag där och bara njuter av hur mycket jag älskar att vara fast i en varm, underbar, famn. I hans famn. Och det är där mitt hem är, i hans famn. Jag känner mig så sjukt älskad så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

 

Allt, verkligen allt är så bra som det kan bli just nu. Jag har världens bästa pojkvän som är värd mer än allt i hela universum och jag tänker ge honom hela mitt liv, för det är det mesta jag kan ge honom.