5/12-14

Nu har jag inte varit hemma på 32 dagar, vilket alltså innebär att jag inte satt min fot i Sverige på en månad. Och heller inte sett min pojkvän på lika länge. Internet här är väldigt, väldigt dåligt så det man ser i Skype kan inte ens jämföras med att se honom i verkligheten. Att prata på Skype är i sig ett jobbigt uppdrag då det bryts i stort sett konstant och det bara slutar med att båda parterna blir frustrerade efter ett x antal försök att ringa upp. 
 
Det kanske verkar som om allt är frid och fröjd utöver att Skype krånglar till det, men så är tyvärr inte fallet. Vi har bråkat och tjafsat om helt onödiga skitsaker som ingen av oss egentligen vill eller känner att vi behöver lägga tid på, men ändå har det blivit så. Och med tidsskillnaden blir det ännu svårare också, att den ena sitter i dagsljus och den andra sitter i mörkret. Det vi, utan att ha bestämt det egentligen, alltid gör är att inte somna och vara sura på varandra. Vi löser det ALLTID samma dag. Men här, att jag till exempel ligger i sängen vid halv två på natten och är skittrött, arg och ledsen och ska försöka hålla mig vaken och lösa det blir mycket svårare än vad man önskar att det skulle vara. Men vi kommer klara den tiden som är kvar ifrån varandra utan mer bråk hoppas jag, för bådas skull. 
 
Hur som helst har mitt hjärta fått jobb och kämpar på med det och jag är jättestolt över honom för att han är så duktig ♥
| |
Upp