18/11-14

Jag har skrivit två A4 om hur jobbigt jag tycker att det här är, om saker jag förväntar mig ska hända i framtiden, om saker som jag bara känner. Jag har kommit till insikt med att andra människor absolut inte förstår hur det känns.
Hur det känns att varje dag sitta med gråten i halsen som är orsakat av saknad.
Hur det känns som om mitt hjärta gått sönder och blivit stampat på.
Hur det känns att vara halva jorden bort från det enda som kan göra allting okej igen.
Jag gör bokstavligt talat allt för att kunna få tag på wifi, för jag har inget annat val.
När jag pratar med Martin är det den enda stunden på dagen som det känns någorlunda okej, annars sitter jag bara och kollar igenom våra konversationer, våra bilder och videor jag har på min telefon.
 
Och tidskillnaden, få mig inte ens att börja med det. Det är Nya Zeeländskt fårbajs. Allt här är fårbajs känner jag. 48 miljoner får finns det och 4,4 miljoner människor. HUR är det ens möjligt?
 
 
| |
#1 - - Martin:

Jag saknar dig något oändligt mycket. Du är hela min värld och jag behöver dig för att fungera. Jag älskar dig så mycket❤️

Svar: Jag saknar dig också, min finaste.
Snart ses vi hjärtat, jag älskar dig ❤️
madeleine ring

Upp