Idag känns det lite lättare, men det är väl för att jag pratat med min pojkvän ett x antal gånger sedan jag vaknade imorse. Men såklart har jag grinat lite också, det är så oerhört jobbigt att lägga på när vi pratat på skype, eller säga hejdå när vi skrivit till varandra. Jag lider verkligen av det här. Jag FÖRSTÅR att människor kanske tycker att "men vadå, det har gått typ fem dagar", men i min värld, i vår gemensamma värld känns det redan som flera månader. Det känns som om mitt hjärta slets ut på Arlanda och lämnades i en liten plastlåda med saker som inte fick följa med genom gaten. Trodde aldrig själv att det skulle vara såhär jobbigt och smärtsamt. Trodde inte att jag kunde älska mer än jag gjorde innan heller, men det är uppenbarligen bevisat att jag hade fel. Helt fel. 

Har inte så mycket matlust och känner mig dålig med hosta och lock för ena örat. Annars så rullar det väl på antar jag.