Hej igen! 

 

Jag vet inte om någon av er har sett serien "Unga Föräldrar" som har sänts på tv4play.se, men jag och Martin har sett alla avsnitt sen det började visas. Jag vet inte riktigt varför vi fortsatte att kolla riktigt, men vi började titta för att Sindy och Michael var med. Har följt dem på Instagram och varit lite intresserad av deras liv då de båda två är ganska färgstarka personligheter på sina egna vis. Hur som helst, vi tittade och fastnade kan man nog säga. 

Inte för att vi själva vill ha barn nu. Absolut inte. Missförstå mig inte, jag vill verkligen ha egna barn tillsammans med min älskade pojkvän, det vill jag. Men inte just nu. 

 

 

Efter att ha sett alla avsnitt kände jag att jag var tvungen att reflektera lite.

Varför vill jag inte ha barn nu och varför har den här serien fått mig att inse det ännu mer? Jo, det finns en del olika anledningar. Först och främst borde några som fortfarande bo hemma inte ha barn. Det känns som om det kommer bli en sån sjukt jävla jobbig krock. Visst, man kanske blir avlastad till och från med hjälp av föräldrar osv, men jag tror inte att jag själv skulle klara av det. Sen vill jag inte kämpa med ekonomin ännu mer för att jag har fått barn. Det är varken rättvist mot mig själv eller barnet. Ytterligare en sak är att jag anser att jag är för ung, inte mentalt eller fysiskt, bara att jag inte har fått uppleva livet som jag skulle ha velat uppleva det. Att flytta hemifrån och inte bo hemma, att få komma tillrätta i mitt eget hem, min ekonomi, min kropp, mitt liv. Jag vet att Martin aldrig någonsin skulle lämna mig om jag nu blev med barn och vi var tvungna att behålla det (att ha upptäckt det för sent till exempel), men det känns inte rättvist mot honom i det läget heller då jag vet att han inte är redo att ha barn, ingen av oss är ju det ännu. När vi båda är redo, har det stabilt med boende och har kunnat ta hand om Nisse i några år, ja, då kan vi prata om det igen, men inte nu. 

 

Observera att jag har respekt för dessa unga föräldrar och egentligen har det för alla unga föräldrar, försöker bara förmedla hur jag själv tänker kring detta. Det är starkt av alla som är unga och lyckas göra det bästa av situationen för att deras barn ska må bra. Jag bugar och bockar, det gör jag.