Här är en bild på mig, Martin och snygg-Saga, haha. Jag har för mig att Sofia var bakom kameran om inte mitt emot oss. Hur sur den där killen som sitter bredvid mig än ser ut att vara så kan jag lova att han inte var det, inte alls. Och det här är även innan vi "fann" varandra. Efter många om och men från min sida med skuldkänslor osv så är jag så jävla glad att jag tillslut kunde bortse från det. Vet inte hur jag skulle klara mig utan den här människan nu. Han lämnade mig i morse för en helg med sina kompisar för att åka till ett landställe tre timmar bort. Tre timmar är ingenting jämfört med 32 timmar försöker jag intala mig, och jag får ju faktiskt se honom redan på söndag. Trots att jag vet att han är nära mig, känns ett hejdå så mycket jobbigare nu än vad det gjorde tidigare. Jag älskar honom mer än allt på denna jord, jag värderar honom mer än mitt eget liv och jag tror verkligen att jag kommer hålla fast vid den här killen tills dagen då jag dör och finns det någonting efter döden så till och med då. Så med det vill jag säga grattis på vår månadsdag älskade du ♥