Jag tog på mig ett par av mina träningsbyxor idag för att jag skulle ta en promenad nu på kvällen och inser att det som för några månader sedan var super-tight-slim fit med en massa valkar fan överallt, inte längre är super-tight-slim fit utan snarare fit. Loose fit på sina ställen. Det är så konstigt hur man stirrar sig blind på hur kroppen ser ut sedan helt plötsligt hamnar i en situation där man inser att "fan, jag har köpt kläder för en helt annan kropp". 

- Hämtade ut en kjol förr-förra sommaren på jobbet, blev tvungen att ta på mig den i vintras och den satt så jävla löst. Förstod först inte varför jag kunde ha fleecetröjan instoppad utan att den satt tight, men sen gick det upp för mig.

 

Jag kämpar varje jävla dag med min vikt, har fan aldrig känt mig såhär äcklad av min egen kropp förut. Jag tänker vara ärlig med alla ni (typ 3 pers) som läser. Varför linda in någonting som inte behöver lindas in? Jag är stolt över att jag lyckats gå ner 12 kilo sedan 23/4-17, men är jag nöjd? Absolut inte. Vet att jag skrivit om det här förut, men någonting som tar upp en sån stor del av ens tankar behöver upprepas. 

 

Jag ska börja gå promenader igen för att se om det hjälper mig att bli av med de sista kilona till målvikten, istället för endast ändrad kost som tidigare. En kollega blev inspirerad av min viktresa vilket gjorde mig både glad och förvirrad - hur kan jag vara en inspiration när jag knappt ansträngt mig?

 

 

Långt inlägg toppas med en av mina låtar på repeat just nu.