Del 7, 2018

 
 
 
Här sitter jag, snorig men ändå tillfreds, på balkongen som inte har någon sol efter 12:30. 
Trots att jag faktiskt varit hemma från jobbet sen i fredags pga att sjuk och att det inte passar sig att snörvla bland kunder, så har jag idag tagit mig från liggande läge (sen i fredags) i sängen till liggande läge på balkongen, så det är bra jobbat av mig tycker jag. 
 
Jag kom in. Jag kom in på utbildningen vilket betyder att jag kommer bli student till hösten. Jag kommer inte lämna IKEA på en gång, kommer såklart att behålla jobbet och tjäna ihop pengar så att vi kan betala hyra, lån, bilar osv. Jag har alltså ett stort, spännande kapitel framför mig redan nästa månad. 
 
 
Tre saker Madeleine är lite orolig över: 
 
- Hur hon kommer klara den här omställningen med en lägre inkomst, men samtidigt knappt förändrade utgifter. 
- Om hon kommer kunna jobba så mycket som hon tänkt att hon ska göra och om det kommer gå ut över skolan.
- Om hennes dator kommer lägga av mitt i ett skolarbete då hon haft den i typ 8 år. 
 
Två saker Madeleine ser fram emot: 
 
- Att få upptäcka Cypern. 
- Att ha semester i en hel månad (!) och göra det bästa av den. 
 
En sak Madeleine är väldigt glad över: 
 
- Att ha insett hur bra hon mår av sol. 
 
 
 
 
 
madeleine | | Kommentera |

Del 6, 2018

 
 
None of us are “ok” all the time. And there shouldn't be a stigma when we aren’t. Both my brother and I have had our own intense personal battles and it has, and continues to be, life changing. I try to remember that just past the darkest days await the brightest and most rewarding moments. And that change is always right around the corner.
 
- Jared Leto
 
 
För ett x antal veckor sedan sökte jag en utbildning. Det var väldigt spontant, men jag kände mig manad att göra det då allt såg så jävla mörkt ut på jobbet. Det ser fortfarande mörkt ut. Det enda som får mig att ens gå till jobbet just nu är mina kollegor. 
 
Nå, till utbildningen. Jag står på reservplats nummer 7 för tillfället. Håller tummar och tår för att jag ska komma in. 7 personer står mellan mig och att få plugga till projektledare/eventkoordinator. 
Kommer jag inte in det här året kommer jag söka nästa år, och året efter det, tills jag tillslut kommer in någonstans. Jag vet att det här är vad jag vill jobba med. 
 
madeleine | | Kommentera |

Del 5, 2018

 
Jag tog på mig ett par av mina träningsbyxor idag för att jag skulle ta en promenad nu på kvällen och inser att det som för några månader sedan var super-tight-slim fit med en massa valkar fan överallt, inte längre är super-tight-slim fit utan snarare fit. Loose fit på sina ställen. Det är så konstigt hur man stirrar sig blind på hur kroppen ser ut sedan helt plötsligt hamnar i en situation där man inser att "fan, jag har köpt kläder för en helt annan kropp". 
- Hämtade ut en kjol förr-förra sommaren på jobbet, blev tvungen att ta på mig den i vintras och den satt så jävla löst. Förstod först inte varför jag kunde ha fleecetröjan instoppad utan att den satt tight, men sen gick det upp för mig.
 
Jag kämpar varje jävla dag med min vikt, har fan aldrig känt mig såhär äcklad av min egen kropp förut. Jag tänker vara ärlig med alla ni (typ 3 pers) som läser. Varför linda in någonting som inte behöver lindas in? Jag är stolt över att jag lyckats gå ner 12 kilo sedan 23/4-17, men är jag nöjd? Absolut inte. Vet att jag skrivit om det här förut, men någonting som tar upp en sån stor del av ens tankar behöver upprepas. 
 
Jag ska börja gå promenader igen för att se om det hjälper mig att bli av med de sista kilona till målvikten, istället för endast ändrad kost som tidigare. En kollega blev inspirerad av min viktresa vilket gjorde mig både glad och förvirrad - hur kan jag vara en inspiration när jag knappt ansträngt mig?
 
 
Långt inlägg toppas med en av mina låtar på repeat just nu.
 
madeleine | | En kommentar |
Upp