When you've been fighting for it all your life
Så, jag antar att det är på tiden att jag släpper nyheten.
 
Den 3:e november 2014 kommer jag och min vän Sofia att resa till Nya Zeeland. Jag stannar i tre månader och kommer alltså att landa på Svensk mark den 4:e februari igen. Sofia kommer däremot att stanna kvar om ingenting annat bestäms under tiden vi är där. Jag har tur & retur bokat hur som helst.
 
Planen var från början att jag skulle stannat ett år - kanske längre - med Sofia, men en massa saker har förändrats för min del sedan den dagen då vi började tänka på idén om NZ seriöst. Först och främst har jag en pojkvän jag inte kan tänka mig vara utan så länge, sedan har vi mina förhoppningar om att komma in på programmet jag vill börja på till nästa höst, i och med det ska jag göra högskoleprovet i april för att möjligtvis bättra på mina chanser om att komma in.
 
Jag tänker inte hålla tillbaka gällande någonting angående den här resan här.
Jag gråter allt för ofta när jag tänker på att lämna min pojkvän. Grät tidigare idag i hans famn för att jag var så jävla ledsen. Jag vet att det "bara" är tre månader, men det är jobbigt för mig ändå. Samtidigt försöker jag tänka att det här är ett spännande äventyr och att jag kommer ha skitkul där.
Jag har blandade känslor minst sagt. Jag är bara rädd för vad som kommer. Jag har ingen aning om hur det kommer vara. Alls.
 
 
Vi kommer att starta en blogg som är tillägnad vår resa, men den kommer nog upp lite senare. Det är som sagt två månader kvar tills vi åker, så tid för det finns. Jag kommer självklart att göra mitt bästa för att blogga här också, på min "hemmablogg" så ofta det går.
 
Ni kommer få veta mer, håll er uppdaterade.
 
You'd say it's okay
Idag har jag varit in till Stockholm en liten sväng för att sedan återförenas med mitt hjärta som jobbade en stund under dagen. Jag var faktiskt ledig idag, se på fan, men imorgon återupptar jag en hel vecka med jobb, alltså sju dagar. Wiho. Får lov att ta ett djupt andetag och tänka "det här kommer löna sig", varje gång jag känner mig trött och när orken inte finns kvar kring jobbtid.
 
 
Märker förövrigt ingen skillnad på mitt hår efter användningen av Hairbell ännu. Om det är något som känns annorlunda så är det väl när jag har håret uppsatt i tofs, då det känns lite längre, men det kan ju vara för att håret faktiskt växer utan hjälp utifrån ändå. Kanske märker mer skillnad om någon/några veckor!
 
 
All min kärlek
Jag skulle kunna skriva en hel novell om hur lycklig jag är tillsammans med min älskade pojkvän, men det är ingenting jag tänkt göra i dagsläget.
 
Jag vill bara dela med mig av hur satans mysigt det är att vakna och ha honom sovandes bredvid mig. Eftersom jag är en sån där taskig jävel brukar jag alltid gosa så mycket jag bara kan i ett desperat försök att få liv i honom, men icke. Dock brukar han alltid lägga sina armar om mig för att få mig att sluta gosa (tror jag) och låta honom sova, så då ligger jag där och bara njuter av hur mycket jag älskar att vara fast i en varm, underbar, famn. I hans famn. Och det är där mitt hem är, i hans famn. Jag känner mig så sjukt älskad så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
 
Allt, verkligen allt är så bra som det kan bli just nu. Jag har världens bästa pojkvän som är värd mer än allt i hela universum och jag tänker ge honom hela mitt liv, för det är det mesta jag kan ge honom.