211/365
 
Idag hade vi en turbulent stund på kvällen. Min lillasyster som är 6 år har haft en en lös framtand sedan 2 veckor tillbaka. Den första framtanden var ett helvete också. I min värld är det bara att dra och klösa lite, men inte i hennes. Så det tog minsann sin tid. Men ikväll råkade hon komma åt en kant och då var det dags att hjälpa tanden ut den sista lilla biten. Blod, tårar och skratt var det som stod på tapeten, men det slutade med att hon skrattandes hade dragit ut tanden själv utan att vi fattade någonting. Så nu ser hon ut som en tandlös gumma den lilla tjejen. Är hon smart och uppfinningsrik kan hon nog använda den där gluggen som en kanon, I'm just saying. 
 
Resten av kvällen ska jag spendera med att bläddra i IKEA-katalogen jag fick med mig när vi var där sist och förmodligen även se klart en film jag börjat titta på för några dagar sedan. Tjingeling.
210/365
Hej på er kompisar! Idag har jag jobbat och fick efter jobbet skjuts hem av världens bästa pojkvän och han är inte bäst för att han skjutsar mig, det är bara ett plus i kanten. Så nu sitter jag här och har faktiskt en sak jag vill dela med mig av! 
 
Eftersom jag stöter på en stor mängd föräldrar och barn varje dag i mitt jobb tyckte jag att detta var en ganska intressant sak att ta upp. Länken till blogginlägget hittar du här. 
Det handlar om hur man ska adressera situationer som man dagligen stöter på som förälder till ett eller flera barn. Framförallt handlar det om att man antar att barnet vill en sak och ointresserat svarar nej, istället för att svara på barnets kommentar och visa ett eget intresse för vad det nu är, och att därefter förklara att "vi har redan en sådan och när vi kommer hem kan du leka med den, kul va?" eller att bara svara positivt med en förklaring som barnet kan tänka vidare kring och själv förstå att "ja, det har vi ju"
 
Och varför anser jag att det var värt att ta upp detta? För att jag själv kan tänka mig att det är ett bra sätt att uppfostra mina egna barn på en vacker dag. Dessutom har jag aldrig stött på, eller snarare hört, en förälder prata med sitt barn på det sättet. Tills idag. Det var en mamma som kom in i butiken med sin dotter på ca 8 år och son på ca 6 år. Det var precis den jargong som ges som exempel i blogginlägget. Och det var inget negativt när barnen inte fick något de gärna ville ha, det var positivt. För de hade ju faktiskt lika fina saker hemma
 
 
208/365
INTERSTELLAR

 
I lördags tog jag mig i kragen och såg den 2 timmar och 49 minuter långa filmen Interstellar. Jag tyckte faktiskt om den här filmen. Den höll mig intresserad och underhållen under hela filmen, trots att det var nästan 3 timmar. 
Jag gillade upplägget med att hitta en ny beboelig planet för att vi människor hade förbrukat våra resurser och överbefolkat den. En hel del tyckte jag lämnades till egna antaganden om hur mänskligheten hamnat där de hamnat, men det var ingenting som störde alls, man accepterade helt enkelt situationen. 
 
Vet inte riktigt hur mycket jag kan säga om filmen för att inte förstöra, men sökandet efter en ny planet är själva handlingen. Det handlar även mycket om vad som händer när man färdas i rymden, olika atmosfärer och att tiden är relativ. Den var väldigt intressant minst sagt. Slutet var lite förvirrande, men om man ser den igen förstår man säkert bättre. 
 
Om jag skulle ge den M's skulle den fått fyra av fem M. Önskade att jag fått mer förklarat för mig angående en del saker faktiskt och att den här ångesten som dök upp lite smått inte gjort det, men det var och är utan tvekan en riktigt bra film.