Komplimanger
Idag har jag inte direkt gjort någonting vettigt förutom att jobba, men under jobbet har jag fått ett antal komplimanger för mitt hår. Varför tar jag upp det? Jo, för att mitt hår sett ut såhär:
 
 
Hur är det möjligt? Förstår inteeeee. Det är i grovt behov av att tvättas/klippas/tas hand om, men trots det... Min reaktion har varit "åh... hehe, tack, antar jag". Min reaktion inuti:
 
 
Y R U LYING IN MAH FACE?

 Time to take a shower and feel fresh again ♥
När man blir ansvarig för saker och ting mot sin vilja.
Mycket ligger och vilar på mina axlar just nu, väldigt mycket. Nästan lite för mycket för att jag ska orka med det.
Har ansvar för den ekonomiska delen när det kommer till studentskivan, dvs hantera biljetter, pengar, listor och framför allt behålla kontakt med samtliga inblandade.
Har även blivit utpekad att vara konferencier på Vårrullen Filmfestival.
Sedan är det bara allmänt på jobbet, när man är en av dem som jobbat extra längre än majoriteten får man ett visst ansvar även där.
 
Det är mycket som förväntas av en. Man ska alltid vara tillgänglig, man ska alltid ha svar på frågor, man ska alltid ha koll på allt, man ska alltid behålla lugnet, man ska alltid vara trevlig.
Det finns inte plats för brister hos någon som är ansvarig. Är du stressad/ofokuserad/ovetande, då går det ut över alla andra också. Jag orkar inte, men jag måste.
 
There's so much we could share
Jag mår allmänt dåligt, hostar som om jag rökt i x-antal år och är i stadiet där jag inte är långt från att förmultna.
Det gör ont i hals, fötter och knä, som grädden på moset är hela min kropp utmattad. Jag tycker synd om mig själv just nu, för det är okej att göra det när man mår dåligt. Vill att någon ska bädda ner mig, sätta på tvn och lägga fjärrkontrollen bredvid mig, sitta bredvid och klia mig i håret och klappa tröstande. 
 
Men nej, sådan tur har jag icke.
 
 
Har börjat sakna min Tard, min SofGylTard nu också. Vhaaaaaj ju liiiv miie får så lång?  F U :(
 
Sorry, hittade ingen bättre.