This is all for you

Hej världen.
 
Idag jobbade jag (surprise, surprise). När jag skulle hem satte jag mig på tåget hem trodde jag. Nä, det var ganska mycket fel tåg. Inser det typ en kvart efter Älvsjö. Duktig tjej. Verkligen.Utöver dagens lilla missöde var jag faktiskt relativt nöjd och glad.
 
I helgen umgicks jag med fina människor, trots att jobb kom ivägen och förstörde ganska mycket. 
 
 
Nu tänker jag säga toodles för den här gången.
Toodles.
 
 
| | Kommentera |

I'll admit to everything

Den här helgen spenderades delvis med jobb och delvis med vänner och familj.
I fredags gjorde jag inte alls mycket, kom hem och var hungrig som aldrig förr.
 
I lördags var jag på jobbet 8-12, hem och äta/chilla lite, sedan in till stan ännu en gång för att gå på bio med Sofia och Martin. Vi kunde blivit en lite större grupp, men sista minuten beslut och andra prioriteringar avgjorde storleken på vårt sällskap. Either way, vi hade trevligt, haha.
Vi såg Paranormal Activity, femte filmen. Den är överlägset bättre än de föregående filmerna.
 
Idag sov jag till halv ett och blev informerad att vi skulle åka till mina kusiner vid tre.
Detta gav mig tillräcklig mycket tid för att ligga kvar i sängen ett tag och vänja mig vid att vara vaken, att äta frukost, sminka mig och se ett 50 minuter långt avsnitt på den senaste serien jag bestämt mig för att börja titta på.
Trots att jag är långsam och spenderade mycket tid åt att göra ingenting är jag ändå klar först. Som vanligt. 
Hur som, vi kom fram och jag blev välkomnad med en massa kärlek och sedan var det direkt på kurragömma.
Vi åt tacos, hehehehe. Lillasyster är fortfarande för liten för att helt och hållet förstå sig på det här med att sitta still och vänta en längre tid samt inte säga vart man såg Madde sist.
 
Imorgon väntar mer jobb, så vi hörs någon annan gång när jag orkar skriva. Toodles!
 
 
 
| | Kommentera |

2009.01.14 - 2014.01.14

Idag för fem år sedan startade jag om den här bloggen. Hade alltså raderat den tidigare historiken och"startat på nytt". Samma namn och domän, bara nytt. Och vad har jag kommit fram till sen den dagen i januari för fem år sedan? Mycket, men samtidigt så väldigt lite.
Det som bör poängteras är att jag inte är samma människa då som nu, självklart är jag inte det. Det vore anmärkningsvärt om jag var precis samma människa, både utseendemässigt och psykiskt, som jag var när jag gick i högstadiet.
Hade jag varit samma människa hade jag inte utvecklats överhuvudtaget. Om ni nu antar att jag är stolt över allt jag gjort för att komma dit jag är idag, tror ni väldigt fel. Pain makes people change, skulle jag vilja referera till. Detta gäller både gentemot mig samt från min sida. Jag är ingen oskyldig människa. Kommer aldrig påstå det heller. 
 
Det som förändrats generellt är väl att jag har väldigt mycket självinsikt. And that's about it.
 
 
 
| | Kommentera |
Upp