I wanted to hate every part of you, and so it was decided
Människor förändras hela tiden. Relationer till människor kan förändras så snabbt att du inte ens hänger med själv.
Och just nu känner jag att jag inte vill vara med längre. Jag vill inte pausa och låtsas som det aldrig kommer ta slut, jag vill hellre spola framåt och hoppa över. Jag vill hoppa över allt till den stunden då jag sätter ner min fot i ett land på andra sidan jorden.
 
Om jag ska vara helt, hundraprocentigt, ärlig så vill jag inte att någon ska prata med mig, jag vill inte ha någon kontakt med världen alls. Jag vill bara sitta i mörkret och tänka på vem jag är och hur mitt liv kunde bli så långt ifrån det jag hade förväntat mig. När jag slutade nian hade jag en vision, eller en idé om hur jag ville ha det under min gymnasietid.

Jag vill inte påstå att jag hade en plan, för det hade jag inte riktigt. Det enda som gått i uppfyllelse är jobbet, jag var bestämd att jag skulle ha ett jobb när jag fyllt 16 och det fick jag.
Jag önskade mig ett förhållande med någon jag älskade mer än mig själv, men det fick jag inte.
Jag önskade att jag mådde så bra jag bara kunde, men det gör jag inte.
 
Jag vet inte vem jag ville vara, men jag vet att jag inte är den personen som jag förväntade mig.
 
I've been dying to get out
Hej. Jag är inte skyldig någon att blogga, bara så ni är medvetna om det. Japp.
Mitt tangentbord har blivit skitsegt igen, passande? Aldrig kommer det vara passande att datorn vägrar samarbeta.
 
Det som händer i mitt liv är jobb och Game of Thrones, skola förtjänar inte ens att nämna då jag varit ledig.
Vet inte ens varför jag skriver om jag ska vara ärlig, jag vill bara kolla på Game of Thrones.
 
 
Farväl.
 
 
Oh, you will get your crown
Klockan är runt ett, det är lördagskväll och jag känner ingen stress, nervositet eller liknande. Allt jag har haft att göra är färdigt. Alltså inget mer skolarbete som ska göras hemma. Alls.
Den här helgen har hittills bestått ( och kommer fortsätta bestå ) av jobb och Game of Thrones. Började titta igår vid nio-tiden på serien som det talats så mycket om. Det var inte exakt vad jag hade förväntat mig, men det är ändå väldigt bra. Jobbade 11-19 idag och trodde, så naiv som jag är, att det skulle vara mitt enda pass den här helgen och att jag skulle ta mig in till Stockholm med Sofia imorgon. Men nej, fick frågan om jag kunde jobba 10-17 imorgon, och jag är inte den som säger nej frivilligt, så jobba blir det. 
 
Ska nog lägga mig snart, det är dags att ta igen sömn på riktigt, i den mån det går.