When you're by yourself, do you like you?

Idag var det en tidig morgon för en morgontrött tjej, 7 - 14 för inventering och några timmar kundtjänst där i mitten. Det har varit en dag som gått väldigt långsamt, men jag är glad att jag har fått umgås med en kär kollega till mig de sista timmarna i alla fall.
Jag började morgonen med att sminka mig något förfärligt enligt mig, men jag orkade inte ordna till riktigt då det var så tidigt och håret var skitigt i någon muppig tofs på huvudet, men efter en liten promenad hem i det fina vädret var jag mer än redo att duscha och ta bort allt klet i ansiktet.
Och känslan jag har är 100% uppskattning av mitt hår just nu - det är mjukt, rent och känns lite längre än vad det gjorde för en vecka sedan och jag har bara några drag av mascara på mig, ingenting annat. Så skönt.
 
Min fina pojkvän kom och hämtade mig i alla fall och en sak ledde till en annan som ledde till att vi, jag och Martin, blev bjudna på middag (i mitt fall födelsedagspresent i förskott) av hans bror och mötte även upp en av hans kompisar på Kolgrillsbaren. Så ätit gott har jag definitivt gjort idag. Vad jag vill komma fram till är att jag är väldigt nöjd med denna dag trots den tidiga morgonen :)
 
 
Oldie and blondie
| | Kommentera |

29/9

Någonting som känns jobbigt här i livet är att se en massa gamla klasskompisar umgås och känna att man är helt bortglömd. Det har inte riktigt känts som om jag blivit accepterad i dessa kretsar ordentligt.
Det känns som om jag står ensam på ena sidan och sedan alla andra på den andra sidan. Att vara ensam och sen försöka ta kontakt med flera stycken är inte någonting som är jättelätt och det är väl bland annat därför jag inte har ansträngt mig allt för mycket.
 
Jag har väl mig själv att skylla, men jag tänker inte ljuga och säga att jag inte känner mig bortglömd, för det gör jag.
 
 
| | 2 kommentarer |

sept, 24

Jag vill skriva så mycket om min kärlek, hur allt blev bättre, hur allt bara föll på plats, hur man faktiskt kan bli kär i en vän och sedan låta den kärleken bli någonting större. Jag vill skriva om hur mycket jag älskar att bli omfamnad, hur mycket jag älskar att känna hans värme mot min, hur älskad jag faktiskt känner mig.

Men det tänker jag inte göra, för kärlek är inte ett substantiv som behöver definieras utan ett verb att agera efter.
 
 
 
Och jag kommer sakna honom, så himla mycket.
| | Kommentera |
Upp