Bäst före...
Om hur det gick och vad jag gjorde när jag var på intagningsprov till Stockholms Estetiska Gymnasium - teater.
Först tog jag tåget till Årstaberg, efter det tog jag tvärbanan till "Trekanten".
Därefter gick jag runt och letade efter en affär så att jag kunde köpa mat, eller åtminstonde någonting ätbart, eftersom jag inte hunnit äta mat i skolan och skulle förmodligen inte få mat förens ca 5 timmar senare.
Efter ganska lång tid hittade jag Coop Konsum och köpte två yoghurtar och en Loka.
Sen trippade jag till gymnasiet.
Jag hade varit där på öppet hus, så jag visste hur allt såg ut och sånt, men jag har inte den blekaste aning om vart jag skulle vara den här gången.
När jag hade tagit av mig skorna kom en kille fram till mig och frågade om jag skulle på intagningsprov till teater, jag svarade ju ja. Han visade mig till rummet där några andra av dem sökande satt.
Det var ett mörkt rum. Helt svartmålat, men med ett dussin lampor.
Det stod stolar i en ring, vi skulle sitta där medans vi väntade.
Känslan av att sitta där och lyssna på några av männsikorna som höll oss sällskap och som faktiskt gick på skolan var underbar. Jag kände mig verkligen välkommen och nervositeten sjönk rejält.
Några till droppade in lite senare och det blev många rundor om cad vi hette och vilken skola vi kom från.
Men det var kul.
Sedan kom det en lärare som presenterade sig och vi skulle följa med honom till ett annat rum. Hans namn försvann direkt ur mitt minne.
Vi hade upprop och fick göra uppvärmningar.
En sak som vi fick göra kallades "militären". Det var riktigt jobbigt.
Jag har träningsvärk i lår,armar och rumpa.
Efter det var det dags för improvisationsövningar.
Vi fick en plats som vi skulle låtsas att vi var på.
Sedan blev vi indelade i grupper om tre och vi skulle välja ett scenario och spela upp det.
Det var det sista vi fick göra innan det var dags för intervju och monologdelen.
Medans vi satt och väntade på våran tur lekte vi lekar för att komma på andra tankar.
Superkul, verkligen, jag fick många nya vänner och det känns skönt.
Alla var så trevliga och glada och uppåt.
Människor som jag kommer överrens med, männsikor som jag. Människor med samma intressen.
Att träffa folk som man inte har någon historia med eller någonting och få börja om från scratch var liksom... Väldigt bra. Det kändes bra.
När det väl var min tur gick jag in, drog monologen och fick frågor om skolan, mitt liv och såna saker.
Sedan var det slut.
Bara slut.
Resultatet på hur det hela gick kommer under nästa vecka.
Det bästa med den här upplevelsen var människorna som jag träffade och att jag vågade göra det.
Jag höll på att börja gråta på tåget upp, jag var så himla nervös.
Nu vet ni hur det i stort sett gick till.
Om ni har frågor, fråga gärna! ;D
ååh, hoppas det gick bra :DD <3