Svart/Vitt/Grått har på något sätt blivit mina riktlinjer. Känns skönt ändå att jag kan flika in lite färg någon gång ibland. 

 

Titeln på detta inlägg var spontan, känner inte någon så kallade "emohora", eller ens anser att någon är en sådan. Möjligen jag själv i sådana fall. Det är inte hora eller emo i den bemärkelsen som man kanske tror.

Det handlar väl mer om hur jag känner mig själv. Krävande, ensam och helt enkelt mörk. Som jag sagt tidigare handlar det om att ha självinsikt. MEN bara för att ni känner en sida av mig, betyder det inte att jag bara är stolt ägare till den goda och glada sidan av mig, eller hur? Jag kanske är en förtvivlad tonåring som skäms över att veta vem jag är inuti. Eller så är jag inte det. För ingen kommer komma så nära mig att de får veta det om det är sant eller inte, igen. Ingen ska behöva bära någon annans börda. Du kan glädjas åt att dina närmaste mår bra, men inte vara ledsen för någon annan. Du tar på dig för tunga säckar av känslor för att kunna ta dig hel och ren ur det. 

God morgon på er.