Kan inte sova. Stängde av tv:n eftersom det bara var skit (se tidigare inlägg) och jag började fundera på lite saker som ni inte vet. Eller ja, vissa vet mycket, men vissa vet mindre. Hur som, jag tänkte dela med mig av mig.

 

Jag besökte Gröna Lund tillsammans med ett par tidigare klasskamrater för ett par veckor sedan. När vi var där tänkte vi självklart testa nya Eclipse. För mig är det någonting som jag absolut inte ville göra, men kände att jag var tvungen ändå. Jag hade ju lovat. Anledningen till varför jag inte ville åka den var/är på grund av min rädsla för höjder. 

När vi stått i kön tillräckligt länge för att faktiskt stå bredvid själva åkturen började nervositeten. Började bli darrig om händerna och förmågan att stå still och andas normalt tycktes saknas. När vi väl har satt oss på våra platser inser jag att, jag vill tamejfan inte göra det här. Vi börjar hissas upp och någonstans på mitten börjar jag gråta. Stackars Martin som satt bredvid mig bara. Sofia och Daniel satt en bit bakom oss/framför oss beroende på hur man vill se det. Förstå att jag började gråta på grund av höjdrädsla. Aldrig har jag blivit så rädd pga det.

Slutade gråta när jag insåg att jag inte kunde ta mig ner utan var tvungen att vänta. Stirrade rakt fram hela tiden, förutom ett tillfälle då jag blev uppmanad att titta ner på människorna som såg ut som myror. Ja. Tittade inte ner något mer.

 

Hur som helst, Eclipse var inte ens en åktur. Den var långsammare än Slänggungan och ganska mesig bortsett från höjden.